.jpg)
Österåkers Hembygdsförening.
Årsmöte.
Fredagen den 9 mars kl 19 i Österåkers församlingshem.
Kaffe, lotter.
Sång av ungdomsgruppen i Österåker.
Välkomna.
Programmet för 2012 utkommer i slutat av mars.
|
Österåkers Hembygdsförening.
|
|
|
|
|
Referat från några av våra programpunkter 2011 |
|
6 jan Hembygdsföreningen och Österåkers församling ordnade julfest och bjöd in tomten för ett återbesök i orten på trettondedag jul. Det här året kunde han inte komma på släde, men det finns ju andra färdsätt. Omkring 80 - 90 barn och vuxna började i kyrkan, sedan bar det av till gymnastiksalen vid skolan, där borden var uppdukade. Mitt på golvet tronade granen och snart nog var dansen igång. Runt spelmännen på fiol och dragspel och lekledaren gick ringdansen med alla de gamla kända julsångerna. Efter att ha sprungit sig varma smakar det extra gott med saft och tårta, ja, även kaffe förstås. Snart nog var dansen kring granen i full fart igen. Räven raskade över isen. Tre små gummor började gå mot Nora, men de vände och startade raketen istället, och just då tonades ljuset ner och en rödklädd figur med långt skägg gjorde entre. Han var väntad och hälsades välkommen. Det var tomten som hade säcken full med godispåsar som han började dela ut bland barnen. När alla fått sitt skulle tomten vidare och efter högljudda tackrop och med ett välkommen igen nästa år, drog han sig mot dörren. Under tiden hade barnen köpt lotter och nu var det hög tid att kora vinnarna. Men även det roliga har ett slut, så även den här dagen. Till de som ordat, fixat, bakat, spelat riktades ett välförtjänt tack och mätta, glada och belåtna kunde var och en dra sig hemåt. |
 |
|
24 sept Tema svamp vid hembygdsgården i Österåker. Marit Dravnieks hade dukat upp ett digert svampbord när hembygdsföreningen hade möte med tema svamp i lördags. Som svampkonsulent håller man föredrag, som Marit gjorde här i Österåker, ordnar kurser eller utflykter med mera. Vi fick så att säga svampens historia med de första anteckningarna att hovet ätit svamp år 1663. I allmänhet blev svampen mera vanlig som maträtt på 1800-talet och då hade ju Karl-Johan ett visst inflytande. De första svampböckerna kom på 1870-80 talet. Det finns över 100 000 kända svamparter, cirka 12 000 här i norden. Världens största svamp lär väga 100 ton och vara i storlek som 30 fotbollsplaner. Den dyraste svampen finns också här i Sverige, Goliatsmusseronen, som kostar 10 000 kronor kilot i Japan. Den plockar man med vita vantar. Här på bordet i hembygdsgården låg väl ett trettiotal olika sorter som plockats runt Fagermon i Österåker. Som så många andra hade nog de flesta besökarna kunskap om så där fem, sex sorter och dom håller man sig till. Vissa svampar ska man undvika, om man inte är väldigt duktig, eftersom de lätt förväxlas med giftiga sorter. Annars går det ju att testa på tungspetsen. Svider det då till är de förmodligen heller inte så goda, även om de inte är giftiga. Man kan gott utöka sin kunskap om svamp med de bra svampböcker som finns och så kan man prova någon ny sort varje år. I Österåker var det på lördagen flera aktiviteter så det kom väl inte så många som hembygdsföreningen hade hoppats på. Det gäller att slåss om själarna. Men de som kom, nära trettio, fick en gedigen genomgång om olika svampar. Till kaffet passar det dock bättre med äpplekaka vilket åts med god aptit och de som vann på lotteriet blev ju i dubbel bemärkelse vinnare. |
 |
 |
|
27 aug Nästan 80 personer kom för att se det gamla torpstället på Hullbo´ö och som det finns så mycket att berätta om, inte minst från den sista boende, Per-Arne Stenberg. Vi samlades vid hembygdsgården därför att Österåkers hembygdsförening ville berätta om den pågående renoveringen av det gamla "Templet" i Ättersta. Det är länsstyrelsen och projektet Hus med Historia som är en stor bidragsgivare. Därefter for en lång karavan med bilar till Sjögölet där själva vandringen började. Familjerna Larsson i Säby hade välvilligt ställt två bryggbåtar till hjälp för de som önskade. Men flertalet gick den gamla stigen ut till Hullbo´ö. Där berättade Dan Hultgren kunnigt om historien, både vad gäller ägarförhållanden som legender. Det finns nertecknade berättelser från 1500-talet. Det gamla nergångshålet med tunneln till Julita som legenden berättar att munkarna grävde, besågs naturligtvis. Bland flera av vandrarna fanns släktingar till gamla torpare som bott där. Den sista torparen och fiskaren som brukade Hullbo´ ö hade ett barnbarn med bland besökarna. Från 1920-talet hyrde rektor Stenberg husen, men det är historier från hans söner Olle och Per-Arne många kom för att höra. De urstarka bröderna bodde där inte samtidigt, Olle fram till mitten på 1980-talet och Per-Arne efterträdde brodern fram till sin egen död år 2007. De levde på det mest enkla sätt man kan tänka sig. När vi ser köket i det alltmer förfallna huset, där Per-Arne bodde, tror man inte det är sant. Han ville inte ta emot hjälp, inte få något renoverat för de små insekternas skull, som i så fall skulle skadas. Han var en bland de annorlunda. När man ser madrasserna på golvet, i det nersotade köket, där han gick till sängs varje kväll, känns det overkligt. Dan Hultgren berättade om möten och resor när han var med och handlade åt Per-Arne, hur han sett Per-Arne koka abborre i surmjölk och kaffe och ätit med god aptit. Att alla vi också hade jättefint väder gjorde den minnesrika och tänkvärda vandringen ännu mer rättvisa. Tack alla ni som kom och hedrade minnet av beundransvärda personer. |
 |
 |
|
3 aug Nästan 40 personer mötte upp när Maria Ingras guidade oss bland några av Österåkers märkliga fornminnen. Vi började vid kyrkan där Maria berättade lite grundläggande om Österåkersnamnet och kyrkan. Berga var nästa stopp med sina stensträngar och gravar från äldre järnålder. Strängarna kan tyda på urgammal bebyggelse - de kan ha gått från grav till bostad som hade en överordnad funktion i det tidiga Österåker. På den möjliga urplatsen för Berga, som ligger mer än 2000 år bakåt i tiden, har sedan en yngre järnåldersgravplats blivit till med kanske uppåt 80 gravar. Nästa fornminne var bronsåldersröset på Vadsmon. Ett tydligt röse, för övrigt det enda, nu veterliga, bronsåldersröset i Österåker, med en diameter av 12 meter. Strax nedanför i backen ligger kyrkan i Torp eller Vadsmon. Enligt sägnen skulle kyrkan byggas på denna plats men trollen rev ned på natten vartefter det byggdes på dagen. Därför flyttades kyrkbygget till nuvarande platsen för kyrkan. Numera har vetenskapen kommit fram till att stencirkeln med 23 meters diameter är en hägnad eller fornborg med ceremoniell betydelse, också från bronsålderstid. Stenkretsen i Boda, som blev det tredje och sista platsen för dagen är av mera svårbestämnd art. Den kan vara en markering för gravar, en hägnad som också användes i samband med ceremonier. Jorden och stenarna verkar brända. Alla platser vi besökte idag är av tidigare fornforskare avritade och kända. Att Maria Ingras har ett brinnande intresse för fornminnen och dessutom kunskap märktes på den utmärkta och tydliga guidningen. Att vädret var strålande vackert gjorde kvällen ännu bättre. |
 Bronsåldersröset på Vadsmon. |
|
20 juli Tvillingarna Hasse och Sören Gustavsson från Åkerö var kvällens artistpar som uppträdde med egna visor. De är anställda vid jordbruket på Åkerö, men på fritiden är det mest sång och musik. Sören, som är väl den som skriver mest, har säkert komponerat hundratals visor eller låtar, om man vill kalla det så. Alla har en berättelse i texten, det handlar om något. Deras anknytning till Österåker är att deras farfar bodde på Hullboö mellan 1912 och 1920. Tvillingarnas far, Tore är född där. En kusin till Tore är Lilly Gustafsson-Peedu, eller Lilly i Täppelund, som hon också kan kallas. Hon var givetvis på plats i hembygdsgården för att lyssna på sina kusinbarn. Visorna kan till exempel handla om "Hjälmarsnipan" en båt som deras far och farfar fiskade från många gånger. Eller också om "Den gamla klockan" de ärvde från Lilly förra året. Både melodin och texten är vackra, medryckande. En kasett och en CD har de gett ut och flera är på gång både tror vi, och hoppas på. Under kvällen var det även prisutdelning från tipspromenaden som ägde rum på trädgårdsdagen. Vinnare var Gunnel Pettersson. Kvällen avslutades med kaffe och lottdragning. |
 Hasse, Lilly och Sören. |
|
14 juli Mitt i kulturveckan, som äger rum vid församlingshemmet under vecka 28, var det hembygdsföreningens dag på onsdagen. Gamla hederliga maskiner är det alltid roligt att se, särskilt en Sandbäcksmoter som drar en spånhyvel. Förste maskinisten Bernt Thollander och Roland Lundkvist skötte apparaten med all heder även om takspånen kanske inte skulle blivit godkända om det skett för åttio år sedan. Det är inte alla som har prima grankubbar för takspån liggande på lager. Säkert 75 personer kom på eftermiddagen för att se de gamla maskinerna i arbete. Ungefär lika taktfast som en sandbäcksmoter låter blev det senare på kvällen. Då var det nämligen dags för hembygdsföreningens andra aktivitet för dagen, Flens dragspelsklubb. Det är inte ofta det blir absolut fullsatt i lokalerna, men det händer då och då. Men när dragspel och baskomp släpps loss går man gärna man ur huse. Det kom ungefär 80 personer. Och vilka spelmän sen under ledning av Rolf Pettersson. Hela lokalen gungade i takt när man spelade låtar av bland andra Jularbo, Andrew Walter och Evert Taube. Avancerade saker som Beautiful days av Pietro Deiro liksom kända stycken av våra egna österåkerskompositörer Filip Widén och Erik Olzén. Kvällen skulle avslutas med Sörmlands Regementes marsch, men så blev det ett extranummer, den mycket vackra, Annas Visa. Kökspersonalen fick, som vanligt när det är fullsatt, en jobbig kväll. Men, också som vanligt, gick allt som en dans. Tack. Den fina julikvällen avslutades med kaffe och lottdragning. |
 Bernt Thollander och Roland Lundkvist. |
 Flens dragspelsklubb. |
|
9-10 juli Öppet hus. I år vid Öppet hus-dagarna passade vi på och fira 40-års jubileum. Hembygdsföreningen bildades 1971. På lördagen den 9 juli klockan 13, inleddes festligheterna med att ordföranden höll ett kort tal om föreningen. Då, när ingen säger emot kan man ju passa på och skryta lite om hur duktiga vi är i Österåkers hembygdsförening. Talet kommer att finnas i arkivet framöver. För att manifestera dagen planterades en Österåkers-ros på gräsplanen framför hembygdsgården, ut mot vägen. Äran att plantera rosen gick till Lilly Gustafsson-Peedu, hembygdsvän och en av våra bidragsgivare på många sätt. När planteringen var klar hurrade alla, troligen mer än 75 besökare, för hembygdsföreningen i Österåker. Barbro Jordell åtog sig att inför dagen baka en tårta med en längd av fyra meter. En decimeter för vart år. Eftersom vädret var strålande vackert under lördagen skedde allt firande utomhus. Tårtan låg på en planka som bars ut med Barbro Jordell i spetsen. Sen fick besökarna var sin rejäl tårtbit. Kaffet eller saften hämtade man efterhand i lokalen. Katrineholms-Kuriren hade dessutom utnämt Barbro till dagens solstråle, en ära, och en t-shirt, hon fick mottaga på platsen. Inne i lokalen var det som vanligt utställning av vår stora fotoskatt, mer än 3000 foton med österåkersmotiv. Vid fotobordet var det fullt med folk hela tiden. I släktforskarhörnan var vi förstärkta i år med Eivor Grafsund från KFV-släktforskarförening. Som vanligt fanns där också hembygdsforskaren Lasse Persson från Västtorp. Sammanlagt var det cirka 150 besökare på lördagen. På söndagen var det lite lugnare men troligen kom i alla fall närmare 100 personer, fast tårtan tog ju slut redan på lördagen. Som extra utställning fanns den fina österåkers-dräkten, både i barnstorlek och vuxenstorlek, samt ett extra förkläde som kom in som gåva under dagen. Öppet hus dagarna år 2011 blev en väldigt lyckad tillställning. Ett särskilt tack till de som arbetade med kaffe, bullar och tårta, under de två dagarna. Alla besökare, kaffetörstande, tårt- och bullsugna blev väldigt nöjda. |
 Lilly Gustafsson-Peedu och Per Hellström. |
 Fyra meter tårta. |
|
18 juni Hembygdsföreningens årliga resa gick i år mot Stockholm och Drottningholm. Det har ju varit så mycket skriverier om kungen, så vi tänkte vi skulle se själva hur han hade det. Nu var han inte hemma, för hade han varit det skulle han säkert kommit ut och hälsat på oss. Men vi fick i alla fall en guidad tur i gemaken och vi kunde konstatera att det var inte hötorgskonst som hängde på väggarna. Men först på resan hade vi besökt Härkeberga kyrka. Hela kyrkan är ju ett konstverk med äkta 1480-tals målningar av Albertus Ymmenhusen, mera känd under namnet Albertus Pictor. Även omgivningarna med kapplansgården vore värt ett längre besök än det vi hade tid med. Men guiderna på alla de ställen vi var på under dagen var mycket duktiga. Efter Drottningholms slott var det lunch i golfrestaurangen, alldeles i närheten. Ett bra och billigt ställe som kan rekommenderas. Därifrån var det promenadavstånd till nästa begivenhet, Kina slott. Vi såg en huggorm på vägen. Det första Kina slott byggdes under en sommarnatt 1753, kan man säga. Det var nämligen en överraskning till drottningen som bodde på Drottningholm, bara en kilometer därifrån. Kungen hette Adolf Fredrik och drottningen, som fyllde 32 år hette Lovisa Ulrika. Det nuvarande slottet är från 1760-talet. Den första träpaviljongen var nämligen byggd utan några grundstenar och ruttnade ner i blötan. På hemresan fikade vi på Torpa i Södertälje. Under bussresan hade vi frågesport och lotterier. När vi passerade Malmahed och Strängnäs på uppvägen, passade det ju också bra med lite buss-information om Södermanlands regemente. |
 |
|
5 juni Ett av Södermanlands finaste skolmuseum ligger i Österåkers gamla socken, numera Vingåkers kommun. En verklig liten kulturpärla, kanske lite i skymundan för många. Det är egentligen synd att inte fler känner till den. Men en gång om året har församlingen gudstjänst där och samtidigt kan besökarna se skolsalen med de gamla skolbänkarna. På övervåningen bodde lärarinnan i ett litet rum och kök med vedspis. Skolan, som är byggd 1855, låg först i Torp men flyttades på 1880-talet till nuvarande plats vid Tallsätter. Skolan var i bruk till 1953, då centralskolan byggdes. Den sista lärare som bodde i skolan var frökan Maja Olsson, en välkänd lärarinna i österåkersbygd. 1914 kom hon som nyexaminerad småskolelärarinna, 21 år gammal, till Tallsätters skola. När hon gifte sig 1925 flyttade hon ner till en gård i Ättersta. Under 40 år tjänstgjorde hon som lärarinna. Österåkers hembygdsförening var värd vid gudstjänsten och äger skolmuseet sedan 1973. På övervåningen finns förutom den gamla lärarinnebostaden en del andra föremål från bygden. Nu vid gudstjänsten samlades cirka 50 personer uti guds fria natur den vackra sommardagen. Göran Hallberg förrättade gudstjänsten med musikalisk hjälp av Anneth Pettersson, Elisabeth Wingård Ohlsson, Rolf Ohlsson och kyrkokören. Efter gudstjänsten plockade man fram de medhavda kaffekorgarna och sedan var det många som passade på att närmare titta på den fina skolbyggnaden. |
 |
|
22 maj Solen steg mot himlen och speglade sig i Öljarens blanka vattenspegel. Ungefär 50 personer letade sig ner mot bränneriet vid Forsby för att fira gökotta. Brunhilde Artus på fiol och Anneth Pettersson på dragspel öppnade med Vals i Gökottan av Evert Taube därefter följde psalmen Vår klara sol går åter upp. Kyrkoherde Sonya Wallentin ledde morgonsamlingen med sedvanlig bön, andakt och psalmsång. Därefter berättade Arne Westberg lite om Forsby historia. Från den medeltida riddargården Folketorp, via Julita kloster och cirka hundra år av kungligt ägande från Gustav Vasa till Drottning Kristina, till dagens Forsby. På höjden strax intill tronade den 1700-tals byggda herrgården. Som avslutning berättades sägen om "Spökryttarna på Forsby". Det var vid kyrkhagen i allén mot Forsby ett brodermord sägs ha ägt rum år 1245. Den historien avslutade den historiska delen, men flera personer sägs fortfarande se mystiska saker vid allén. Medan ett tiotal pilgrimsvandrare startade mot Berga kapell öppnade de kvarvarande gökottebesökarna sina medhavda kaffekorgar. Många dröjde sig kvar i parken, man ville liksom inte lämna den underbara morgonen och den fina stämning gökottan skapat. |
 Gökotta vid bränneriet, Forsby. |
|
14 maj I år var det perfekt väder för en trädgårdsdag, och så kom det också ganska många besökare. Alla säljare kunde stå utomhus och inne i hembygdsgården var det kaffekalas med kakbuffé. En och annan korv med bröd slank också ner. Bland säljarna var det ett varierat utbud av fröer, växter, krukor och annat. Nytt för i år var att på en förbestämd tid kunde man samlas runt ett bord och kunnige Per Stening lämnade trädgårdstips. Den här gången handlade det om sticklingar och en del av publiken drog efter annan när Per tog fram saxen och klippe en växt rakt av. Sedan var det bäst att placera sticklingen utefter kanten på krukan, eller vad man nu hade. För dom som inte fått nog av blommor och blad kunde gå en tipspromenad, som också till stor del handlade om växter, är det trädgårdsdag så är det. Det var en jämn ström av intresserade, säkert över 150 som vandrade runt bland stånden vid Österåkers hembygdsgård. |
 Per Stening ger goda råd. |
|
13 april Rune "Ärrpe" Pettersson var inbjuden att kåsera vidare om människor han mött under sin långa journalistiska bana. Förra året blev det ju fullt hus och nu var det tänkt Ärrpe skulle fortsätta med dom han inte hann med förra gången. Nu blev det inte så, en infektion satte stopp för besöket i sina gamla hemtrakter. Nu blev det istället ett reservprogram som tog vid. I hembygdsföreningen har det under lång tid pågått en cirkel där man skriver ner minnen om personer som vilar på kyrkogården. Det var ur det rika galleriet - ungefär 340 personhistorier - ordföranden i föreningen hämtade material och berättade om. Kvällen inleddes med musik. Monika Eriksson, Brunhilde Artus, Gunnar Andersson och Arne Westberg spelade några välkända melodier. Personberättelserna inleddes med Per Arne Stenberg - Enslingen på Hullboö. Emil von Porat var pastor här på slutet av 1800-talet. En person som ibland spelade kort med drängarna och gärna tog sig ett rus. Han fick en tragisk död i en järnvägsolycka under första världskriget. Lötstu-Lotta som ibland kom ihop sig med föreståndarinnan på Fridhem, skulle ibland se till att alla gubbar och gummor flyttade. "Var ske de få folk ifrån", var ofta slutklämmen när hon beklagade sig. I gubbrummet på fattigstugan, som hade en långt ifrån behaglig doft, bodde också Johan. Han låg till sängs i stort sett hela sitt liv. Om honom finns en tidningsartikel från 1903 som heter "En underlig historia". "Kul-Pippi" kom till Österåker 1925. När man frågade vad han gett för huset han köpte, svarade han alltid "Ettusenelvahundra". Han blev blind mot slutet men var förnöjd ändå. "Jag kan inte klaga på Gud, för att jag fått det så här" sade han. Bonnas-Nisse hade två drömmar. Drömmen om Amerika och när han väl var där började han drömma om Elin, flickan i Österåker. Båda drömmarna gick i uppfyllelse. Som avslutning på berättandet fick vi den sanna historien om Elin. Alltså Jularbo-Kalles "Drömmen om Elin" Den historien tänkte Ärrpe berätta och när han nu inte kunde komma mailade han över den rörande berättelsen om Elin som dog i lungsot 1917. Karl Jularbo kunde aldrig glömma Elin och berättelsen slutar med att han ledsen och gråtande letar efter hennes grav många tiotal år senare på Dalby kyrkogård i norra Värmland. Nu forsatte de fyra musikanterna med just drömmen om Elin, som var beställd av Ärrpe och passade alldeles utmärkt. Efter ytterligare lite musik blev det kaffe och lottdragning och som avslutning på kvällen spelades naturligtvis - höll jag på att skriva - Filip Widéns "En afton på Öljaren". Ungefär 40 personer kunde nöjda och belåtna vandra hemåt nynnande på de välkända melodierna. |
 Brunhilde Artus, Gunnar Andersson, Monika Eriksson och Arne Westberg. |
| 18 mars 2011 Årsmötet Österåker hembygdsförenings årsmöte drog cirka 35 personer. Det brukar vara fler, men nu hade det kommit ett rejält snöfall på morgonen, som gjorde att många stannade hemma. Årsmötesförhandlingarna var snart genomröstade. Ett nyval gjordes i styrelsen. I stället för Suzanne Smeding, som avböjt omval invaldes Rose-Marie Eklöf. På övriga poster blev det omval. Hembygdsförbundets hedersnål fick Suzanne efter sitt 12 åriga styrelsearbete, samt Rolf Ohlsson för sin kulturgärning med filmerna från Blomsterhult. Rolfs filmer är från 1958 samt uppföljaren från 2008-10. Därefter berättade Arne Gustafsson om Bernadottes vita bussar i Sverige. En mycket fin personlig beskrivning om tidsandan under kriget och om sina barn och ungdomsminnen. Han såg när bussarna lämnade Linköping 1945, mot Tyskland. Han berättade om en kvinna som kom i en av bussarna, som sex-åring, och hur hon långt senare med Arnes guidning kunde återse bussen som räddat hennes liv. Som avslutningen på årsmötet spelade de lokala spelmännen, Monica Eriksson, Brunhilde Artus, Gunnar Andersson och Arne Westberg några populära välkända melodier. Kaffepaus med smörgås var det naturligtvis också under kvällen liksom lottdragning. Blommor och tack utdelades till de som arbetat under kvällen, om det nu var med kaffe och bröd, hållit i klubban och pennan eller med berättande och musik. |
 Arne Gustafsson berättar om dom vita bussarna. |
|
Referat från några av våra programpunkter 2010 |
|
 |
|
|
|
||
|
13 okt Österåkers hembygdsförening hade bjudit in
Lasse
Nilsson, som arbetar på SVT:s arkiv, för att visa vilken bredd och utbud
televisionen har på gamla filmer. Nu var det inte första gången det visades
film i den gamla NTO-lokalen i Ättersta. Fram till 1960-talet var det
regelbundna biokvällar med olika typer av 35 mm spelfilm. Nu var det data
och digitalt och Lasse Nilsson berättade om svenskarnas största
filmarkiv. Historiken om filmarkivet och hur man bäst lagrar för
framtiden varvades med korta sekvenser från olika tidsåldrar. Från den
äldsta filmen i Sverige och i
SVT:s arkiv, som är från 1896, visades ett slagsmål på Djurgården. En annan
film handlade om ett första maj tåg i Eskilstuna från 1910. Kvaliteten på de
gamla svartvita filmerna är förvånande bra. Efter ett kungabesök från
seklets början närmade vi oss nutid med avsnitt från Östnytt bland annat.
Ett reportage handlade om en revolverman i Vingåker 1963, ett annat om
statyn vingåkersdansen från 1986 och dess placering. De politiska meningarna
var delade redan då. Från ett vargreportage i Österåker är ju inte steget så
långt till Vingåker och ett avsnitt om Schlaug och ett annat om pavan Göran
Persson. Som valserna går, hette ett TV program från 1979. Det var avsnitt
från olika delar av landet och med rejäl musik. Det avsnitt som vi fick se
handlade självklart om Öljaren, där Ludgo-Pelles orkester och en
skönsjungande dam framförde "En afton på Öljaren". Det programmet får TV
gärna sända i repris. Avsnittet passade bra, för Kajsa och Lasse Nilsson bor
i Filip Widéns födelsehus vid Skogen i Österåker. BIO-kvällen blev populär.
60 personer kom och som avslutning serverades kaffe och äppelkaka samt hölls
lottdragning. |
 |
|
|
|
||
|
18 aug År 1551 fanns det fyra gårdar i Nederhulla by. Fram
till laga skiftet 1862 hade det utökats till 23 gårdar och då bodde där
nästan 200 personer. Ungefär 80 av dessa ättlingar, eller med andra
kopplingar till byn, kom på vandringen på onsdagskvällen. De där 450 åren
motsvarar en sträcka på 35 stångfall, vilket är det byamål som användes till
långt in på 1970-talet när man skulle göra upp räkenskaperna i bystämman.
Bykistan förvaras fortfarande i byn så traditionen hålls levande. Några
gårdar flyttades ut vid skiftet 1862, men inte så långt med dagens mått.
Någon gård bara 100 meter andra cirka 1000 meter. Alla gårdar nämndes med en
kort sammanfattning, från Pers i norr till Millerstu i söder, eller Louisa
som det också kallas. Mitt i byn låg förr en handelsbod och man hade även
torgdagar. Ett sockenprotokoll från 1835 omtalar hur en person sökt och fått
tillstånd att försälja glasvaror, porcelain och smide. En del personligheter
som bott i byn omnämndes med en kort levnadsbeskrivning, såsom Carl-Herman
Runnström, Snytors-Ivar, Ollas-Erik, Budda-Linnéa och Lars "Louis" Larsson.
Runnström var konstnär och står som upphovsman till symbolen av
sparbankseken. Under paristiden bodde han vägg i vägg med Lenin och Picasso,
så nog hade han att berätta. Louis Larsson hade varit i Alaska och kom hem
med några guldnuggets som häpna österåkersbor tittade på i början av förra
seklet. De som ville kunde också få titta in till Ol-Jönsos. Huset är ett
bland de äldsta i byn. Där fanns fast boende till 1950-talet, sedan några år
av sommarboende. I en by med sådan tradition som Hulla finns egentligen hur
mycket som helst att berätta och mycket av det finns nedtecknat i Österåkers
hembygsdsförenings årsskrifter. Tack till alla som hjälpte till med
parkeringsplatser och visningen av Ol-Jönsos gården. Fotnot: Stångfall, är det mått utefter bygatan som
angav gårdens storlek. En stång var oftast nio alnar eller lite drygt fem
meter. |
 |
|
 |
||
|
|
||
|
24 juli |
 |
|
 |
||
|
|
||
|
21 juli Att Rune "Ärrpe" Pettersson skulle dra mycket folk till hembygdsgården var det många som trodde. Och så blev det också, över 90 personer, fullt till sista stol. Ärrpe har ett gediget förflutet på olika tidningar och från Österåker har han skrivit och kåserat om många människor. Det var om en del av dessa Ärrpe nu berättade. Själv är han född i Askarboda och som åttaåring flyttade han med familjen till Arstu i Torp. Bland de "människor jag mött", som kåseriet handlade om, nämndes "Larslunnarn", Emma, Hjalmar, Rut, Gösta och Herbert i Boda. Om Pers-Per i Boda talade Ärrpe i varma ordalag, om en krympling som tog hem varor på beställning, och som sedan såldes i stugorna. -Per har fått hem lådan- gick ryktet. När Annersa-Erker i Torp cyklade Hjälmaren runt, i mitten av 40-talet, gjorde Ärrpe sitt första bildreportage. De var hjältar alla, och de klagade inte, berömde Ärrpe hans barndoms förebilder. Bakom K-B i Ättersta smög Ärrpe när han skulle lyssna på hur en intervju gick till. Det var Karl-Bernhard som skulle intervjua Albin Ahrenberg. Det gick inte så bra. Med sig till hembygdsföreningen hade Ärrpe sin dotter Monika och hennes son Per. De spelade fiol och sjöng och även de var ju proffs inom detta gebit, liksom Ärrpe på berättarkonsten. Som avslutning på föredraget drog Ärrpe två dikter, också skrivna av en vardagshjälte. På närkingska dialekten en dikt om en friarfärd och den andra om apparaten. Skrattsalvorna dånade i lokalen. Sen blev det kaffe och hur hjältarna i köket klarade biffen i den överfulla lokalen, var också en bragd. En prisutdelning från tipspromenaden på trädgårdsdagen och på kvällens lotteri avslutade den lyckade kulturkvällen i "Templarlokalen". |
 |
|
 |
||
|
|
||
|
10-11 juli |
 |
|
|
|
||
|
6 juni Hela 63 personer tog med sig kaffekorg och besökte Österåkers hembygdsförenings skolmuseum på nationaldagen. Gudstjänsten leddes av kyrkoherde Sonya Wallentin som hade hjälp av den välsjungande kyrkokören. Det har blivit en tradition att, som för några, besöka sin gamla skola. Vädret kunde ju inte ha varit bättre och alla njöt verkligen under samlingen. Efter ett tag var det dags för det medhavda kaffet med tilltugg. Det smakade extra gott uti guds fria natur. En grupp från Svenska turistföreningen var på besök så skolan och lärarinnebostaden visades också, liksom för alla andra intresserade. Hembygdsföreningen berättade om Österåkers skolhistoria där Tallsätter var en av småskolorna. De gamla skolorna var i bruk till 1953 då den nya centralskolan byggdes. Nu är ju även den historia. Så kan det gå. |
 |
|
|
|
||
|
5 juni Österåkers hembygdsförening och församling ställde kosan mot Västmanland, där vi först fick en genomgång av Romfartuna kyrka. Förmiddagskaffet intogs i trädgården vid församlingshemmet. Sedan gick färden mot Sala, där lite drygt hälften av de 49 passagerarna valde att bese silvergruvan under ledning av en trevlig guide. 155 meter ner i underjorden såg vi hur man arbetat förr och vilket oerhört slit gruvarbetarna hade. Silverhalten i malmen var visst ungefär 0,1 %. Allt från väldiga kamrar till trånga gångar fanns. I en rund sal demonstrerades hur ekot studsade mot väggarna upp mot 20 sekunder. En märklig upplevelse. För kommande besökare kan vi påpeka att temperaturen i gruvan låg på en tre grader plus. Resten av resenärerna valde att besöka Ageéli museet i Sala. Efter gemensam lunch vid silvergruvan for vi till Östanbäcks kloster där en äkta munk höll ett trivsamt välkommande och där vi sedan kunde gå runt och titta samt framför allt besöka deras affär där de handstöpta ljusen var väldigt vackra. Eftermiddagsfikat dracks vid Sätra brunn. Just då var det ett bröllop på stället så bodarna och en del sevärdheter var stängda. Uppehållet på Sätra brunn kortades alltså och hemresan startade lite tidigare. Under bussresan fick vi lite korta berättelser om platser vi passerade och så fördrev vi tiden med en tipsfrågestund. Vädret var precis så där lagom soligt för att vi skulle ha en fin dag. |
 Romfartuna kyrka |
|
|
|
||
|
16 maj Långt upp i skogen i närheten av Torp i Österåker, där göken brukar hålla till, höll Österåkers hembygdsförening och församling gökotta på söndagsmorgonen. En medlem i hembygdsföreningen hade ställt sin jaktstuga till förfogande. 17 morgonpigga personer mötte upp. Inne i stugan, som tidigare tjänstgjort som bland annat smedja, tvättstuga och brygghus, var det riktigt mysigt. Men vädret var ju ganska fint så alla slog sig ner utomhus med den morgondisiga skogen som bakgrund. Morgonsamlingen leddes av prästen Ida Gunnarsson Blom som också hade gitarren med. Efter frukosten i det gröna fick vi en kort historisk berättelse om trakten och de torp som legat i närheten av platsen. Det var Tena, Lundtorp och Fredrikshall, som numera är borta, medan däremot Torps soldattorp står kvar i ganska fint skick. Vid Lundtorp bodde, för drygt 100 år sedan, kopparslagare Fernlund. Det var en orginell friskus som det går en del historier om. Den riktiga göken däremot höll sig tyst medan vi var där. |
 |
|
 |
||
|
|
||
|
8 maj Det var inget riktigt vårväder när hembygdsföreningen i
Österåker ordnade trädgårdsdag. Allting verkar vara mycket senare i år än
normalt. Dessutom började det regndugga så smått mitt på lördagen. Några
millimeter regn blev det under dagen. Det var bara Per Stening som trotsade
vädret och slog upp sitt blomsterbord utomhus. De andra försäljarna hade
sina bord inne i stugvärmen, där kaminen värmde gott. Dessutom kunde man
värma sig med både korv och kaffe vilket många passade på att göra. Blommor,
växter och krukor höll hög standard vad en lekman kunde bedöma, men hur
försäljning gick är svårare att sia om eftersom vädret var som det var. Det
fanns också en tipspromenad i skogen bakom hembygdsgården med en del kluriga
frågor. |
 Gunnel, Birgitta, Naemi och Margareta pratar blommor |
|
|
|
||
|
21 april På onsdagskvällen gästade Carl Edvard Sturkell Österåkers hembygdsförening som hade aprilmötet i församlingshemmet. Lite drygt 40 personer trotsade snöblasket för att höra om tingsrättens historia. Sturkell vet vad han talar om, han har ägnat sitt yrkesliv åt rättskipning och varit lagman i Katrineholms tingsrätt under 1970-80 talet. Nu berättade han om sin nyutgivna bok som heter Oppunda ting under 1000 år. Det finns domböcker från slutet av 1500-talet och enstaka handlingar äldre än så. Är man släktforskare kan domböckerna vara en guldgruva. Förr i tiden processade man ofta om marktvister och där kan ju släktingar finnas med. Även om österåkrarna är ett ordentligt folk finns det ju exempel som Sturkell berättade om. De två som sköt en simmande älg och trodde det var en and. Eller om de ungdomar som störde ett möte i Julita. Några åhörare kände till fallen, det var gamla släktingar som stått inför domarskranket. Sturkells bok rekommenderas, den finns till försäljning. Den givande kvällen avslutades med kaffe och lottdragning som brukligt är i hembygdskretsar. |
 Carl Edvard Sturkell |
|
|
|
||
|
19 mars Årsmöte hos Österåkers hembygdsförening. Det var ett tag sedan det var så många medlemmar på ett årsmöte. 66 personer hade mött upp. Det kanske var sångkvartetten Frida, Ida, Nora och Birgitta, som lockade. Eller också var det Erik Östdal Gustavsson. Årsmötet inleddes annars, av en annan orsak, väldigt nervöst. Elströmmen fungerade inte i köket och kaffeautomaterna! Tänk er, utan kaffe? Men, Fyrklövern, som de skönsjungande flickorna kvällen till ära kallade sig lockade strömmen tillbaka. Allt blev normalt och så sjöng de också väldigt vackert om bland annat sommaren. Det var mormor Birgitta Tirfing som med gitarren ledde sina tre barnbarn. Nästa punkt var mötesförhandlingarna. Det gick som en dans på en dryg kvart. Ett nyval noterades, där Lena Olsson går in som revisorersättare, i stället för avlidna Bror Andersson. Valberedningen läste namn varefter kvällens ordförande Berndt Holmestig slog klubban i bordet. Den "ständiga sekreteraren" Barbro Hultgren noterade. På borden låg verksamhetsberättelse, bokslut och revisorernas rapport, där var och en kunde ta del av årets verksamhet. Det var många besökare till de olika arrengemangen som hade ordnats. Bokslutet visade också ett överskott. Så blev det dags för den andra huvudpersonen. Östdal berättade minnen från Österåker, där han i sin ungdom for omkring bland gårdarna som kontrollassistent. Det var ju ett tag sedan men Östdal såg, i minnet, de blommande körsbärsskogar han på motorcykel passerade och så räknade han upp namnen på bönderna. Det är inte utan man blir lite avundsjuk på hans minne. På årsmötet fanns också en del av de idrottsmän som Östdal så väl kommer ihåg. Minnen varvat med historier. Kaffekokarna hade nu fått upp ångan ute i köket. Lotterna var slutsålda, priserna fördelades. Kaffe och gott bröd fick bli en god avslutning på hembygdsföreningens årsmöte anno 2010, samtidigt som vi önskar alla välkomna tillbaka den 21 april och nästa hembygdsträff. |
 Fyrklövern |
|
 Berndt Holmestig, Arne Westberg och Erik "Östdal" Gustavsson |
||
|
|
||
| 6 jan 2010 Julfest i Österåker. Förra året när tomten hälsade på julfesten som hembygdsföreningen och församlingen ordnar, lovade han komma tillbaka. Tomten håller ju allt han lovar och nu passade det så bra att han kom just på trettondagen, när det åter igen var julfest. Det började i kyrkan där barnen, bland sång och musik också på nära håll fick titta på krubban. Sedan bar det av till julfesten i gympasalen. Där var borden dukade, granen på plats och från spelmännen, Aurora, Elisabet, Gunnel, Maria, Rolf och Per strömmade ljuv musik. Omkring 80 personer, varav cirka 25 barn deltog i gemenskapen. Ringlekarna kom strax igång med alla gamla kära sånger. Det är lätt att hålla värmen när man går och skär havre och då vill man ha saft och kakor. Ja, skivor och tårta också samt kaffe för de lite större barnen. När det var avklarat vill man springa och dansa i ring igen, men plötsligt släktes ljuset och en rödklädd tomte kom med en säck på ryggen. Han ställde den obligatoriska frågan som vi alla visste svaret på. Vi hade ju varit snälla, det vet ju alla snälla barn. Alla fick också godispåsar, det var nämligen det han hade i säcken. Sen var han tvungen att ge sig ut i kylan igen, det var flera som skulle få besök, men han lovade komma tillbaks nästa år. Men innan festen var slut skulle lottpriserna fördelas, musikerna och alla som kokat, bakat, blandat saft och serverat, skulle tackas med en varm applåd. |
 |
|
|
Referat från några av våra programpunkter 2009 |
|
14 okt Filmpremiär i Österåker. Rolf Ohlsson filmade som 16-åring personer och händelser i Blomsterhult i Österåker. Det var 1958-59. Nu hade han gjort en uppföljare från 2008-09 som han kallar Blomsterhult i Österåker eftersom filmen inte bara speglar livet i Blomsterhult utan även andra aktiviteter runt om i bygden. På onsdagkvällen gästade Rolf Österåkers hembygdsförening för att visa sina båda filmer. Det var längesen det var så fullt i hembygdsgården i Ättersta, nästan 90 personer. Många österåkersbor runt om i mellansverige hade kommit för att se filmerna. Att dokumentera bygden och personer är ju lite av kärnan i hembygdsrörelsen, så det är en verklig strong insats som Rolf Ohlsson gjort. Filmen från 1958 är gjord med 8 millimeters film. Nu var den omgjord till DVD och något nerbantad från orginalet. Den nya är filmad digitalt och det är åtskilliga timmar som är nerlagda framför datorn under redigeringen. Filmerna kommer att ytterligare datorbearbetas. För att ytterligare visa sin omtanke om hembygden kommer kopior av filmerna att skänkas till Österåkers hembygdsförening. En filmpremiär av det här slaget ställer också stora krav på kaffeservering, uppvärmning av lokalen och annat. Tack alla fina medarbetare i hembygdsföreningen och besökare för en verklig trevlig kväll. |
 |
|
5 sep Remmalag. Sex äkta hästkrafter drog cirka 40 passagerare på lördagens remmalag i Österåker. Lena och Göran Olsson från Bia ordnade det praktiska med skjuts och mat, hembygdsföreningen berättade om de platser vi åkte förbi. Färden började vid Österåkers kyrka mot Ättersta. Där svängde karavanen av på en mindre byväg och kom så småningom ut vid norrgården eller Månsa som gården heter. Ättersta har en norrgård och en mellangård, som förr låg under Forsby, resten är södergårdar som ägdes av skattebönder och var strax efter laga skiftet 1838, tio stycken. Byn är gammal, omnämns på 1400-talet i skrift, men är ju äldre än så. Färden gick vidare och passerade gamla platsen för Stockbäcken. Efter den lilla skogsvägen ligger också torpet Slängbäcken. På skogstorpavägen svängdes västerut och strax var vi framme vid skogsgläntan där lunchen väntade. Många blev glatt överraskade när vi med vår hästkaravan svängde in framför det uppdukade bordet. Sallad, kött, bröd och dricka i alla möjliga former serverades och kaffe förståss. Göran spelade på klarinetten, en del plockade efterrätten i form av blåbär, hästarna fick en rejäl näva hö och hela skogen andades lugn och ro. Vid Tallsätters by informerades om husen vi såg, men även om de som är borta. Där ligger ju också hembygdsföreningens skolmuseum, en småskola från 1850-talet, som flyttades till nuvarande platsen 1882. Hemvägen gick via Torp med alla sina gårdar och efter drygt fyra timmar var remmalaget åter vid startpunkten. Vi hade alla fått uppleva sättet att resa förr, dofterna och klappret av hästhovar och så hade vi också tur med vädret.
|
 |
 |
|
|
26 aug Kyrkogårdsvandring i Österåker. Det handlade om adel, präster, borgare och bönder när hembygdsföreningen och församlingen ordnade vandring på kyrkogården. 55 personer kom för att ta del av berättelserna om personerna som vilar i de tio gravar som besöktes. Alla personer har egentligen ett levnadsöde som är värt att berättas om. I den cirkel som pågått finns nedtecknat över 180 personer, och fler kommer det att bli. Kvällens vandring började vid kyrkoherden Allan Abenius grav. Han är välkänd av de flesta äldre österåkersbor. Två Forsbyägare presenterades, nämligen Gunnar Santesson och Niklas Holterman. Gideon Pettersson fick en gratifikation av Åhlen och Holm omkring 1910 och skulle få åka med en bil som pris. Bilen kom så småningom och när resan kommit till Båsenberga fick Gideon kliva av och gå hem. Gravarna om flera västtorpafamiljer innehåller många spännande historier. En familj kommer från Skedevi efter att ha köpt Storstu i Västtorp. Fadern dör innan de flyttat in och kvar är modern och den 12 åriga dottern. Flickan gick den långa vägen tillbaka för att meddela far- och morföräldrarna om dödsfallet. Som 16 årig gifter hon sig med grannpojken Lars Petter. Birgitta Tirfing berättade om sin farmor Frida som fick ett långt liv. Om alla sysslor, sorger och glädje, som en lantbrukarhustru hade berättade nu barnbarnet vid sin farmors grav. Bengters-Alfred reste över till Amerika och blev Cowboys men kom tillbaka och kunde gifta sig med sin ungdomskärlek, Anna. Hon hade egentligen tänkt gifta sig med en annan, men när prästen skulle lysa på bröllopet för tredje gången, fick han istället meddela att den blivande brudgummen hade drunknat. Anna, som först blev helt förtvivlad, träffade åter den hemvändande Alfred och de gifte sig året efter hennes första fästmans död. Avslutningen på kvällen skedde i kyrkan med information om kryptorna under golvet. De 32 personerna som vilar där tillhör de tidigare forsbyägarfamiljerna Ehrensteen, Gyldenstolpe och Khevenhyller.
|
 |
|
22 juli Kulturkväll i hembygdsgården, Ättersta. |
 |
|
11-12 juli Hembygdsgården höll öppet hus. Under helgen hade hembygdsföreningen i Österåker öppet hus. Regnet och regnskurarna avlöste varandra men inne i den gamla NTO-lokalen i Ättersta var värmen hög. Många och en del långväga gäster hade sökt sig till sina förfäders hemtrakter. På borden fanns över 3000 gamla foton som Kurt Nordkvist och Bror Celing ordnat och där kunde nu besökarna se släktingar och släktgårdar. På ett annat bord fanns datorer och mikrokort. Där fick man släktforskarhjälp av Arne Westberg och Lars Persson. Lilly Gustafsson och Rut Nelsson hade ordnat en trevlig utställning med väskor och handskar. Där fanns bröllopshandskar från slutet av 1800-talet liksom en resetoalettväska med borstar och kammar bland annat, som en återvändare hade med från Amerika i början av 1900-talet. Allt var framdukat på ett 120-årigt virkat överkast som en ung österåkersflicka virkat när hon vallade kor i skogen. Hela sortimentet av försäljningssaker som hembygsdföreningen har fanns också på plats. Till kaffeborden flöt en jämn ström, så de törstande besökarna kunde få både lekamlig spis i form av bullar och en andlig spis av det myckna att titta på.
|
 |
|
|
|
|
13 juni Bussresan gick österut. |
 |
|
7 juni Tallsätters skolmuseum visades. I samband med gudstjänsten vid Tallsätters gamla skola i Österåker passade många på att se sin gamla skola och några kunde också provsitta sin bänk. Friluftsgudstjänsten hålls traditionsenligt varje år så här i början av juni. Omkring 40 personer deltog i andakten som vår präst, Sonya Wallentin, ledde. Också kyrkokören under ledning av Agneta Geijer Karlström deltog . Efter kaffet visade hembygdsföreningen skolan. Den är byggd på 1850-talet och flyttades 1882 till nuvarande plats vid Tallsätter. Undervisningen upphörde 1953 då den nya centralskolan byggdes. En knarrig trappa leder upp till bostaden där lärarinnorna bodde. Man förundras över den låga spisen i köket. Den sista som bodde där som lärare var Maja Höglund. Hon kom som nyutbildad, 21-årig lärarinna år 1914 till skolan. Där bodde hon sedan till 1925 då hon gifte sig med Henrik Olsson och flyttade till Tomstu i Ättersta. Den första skolan i Österåker byggdes 1835, då sockenstugan utökades en våning. Dessförinnan hade barnalärarna hållit skola i byarna turvis. Tallsätters skola, som nu är museum är den andra som byggdes i socknen. Det är inrett som skolan såg ut för cirka 100 år sedan. Nu på fredag är det skolavslutning, som det verkar, för sista gången i Österåker. En 200-årig skolcirkel sluts därmed, men skolmuseet vid Tallsätter finns kvar och minner om den "goda" tiden.
|
 |
|
24 maj Gökotta vid Kalkbrottsutsikten. Österåkers församling och hembygdsförening samlades för gökotta på söndagsmorgonen. Utsikten vid Forsby ger en milsvidd vy över trakten. 25 personer hade kommit för att höra göken, som dock tystnade strax som vi bänkade oss. Då tog istället prästen Mattias Algotsson över och höll andakt. Vid psalmsången agerade Mattias också som kantor, på trumpet. Det var en vacker men något kylig morgon och de bländvita kalkstenssidorna lyste när man blickade mot öljarhållet. K-G Källerfors från linbanans vänner informerade lite om nyheter som kommer till utsikten så småningom och Arne Westberg berättade lite kort om de torp, Oxhagen och Nyängen som revs omkring 1940 när kalkbrottet expanderade. Nyängen kallades förresten Ljusandal under större delen av 1800-talet vilket är lätt att förstå. Så föreslog någon äntligen att det var dags att duka upp det medhavda morgonkaffet. Alla gillade det kloka förslaget.
|
 |
|
|
|
|
9 maj Trädgårdsdagen vid hembygdsgården. Det var lite blåsigt, när trädgårdskunniga entusiaster samlades i Ättersta. Förutom alla växter, krukor och mycket annat till försäljning, som hör en trädgård till fanns en tipspromenad. Barnen kunde också under sakkunnig ledning måla med vattenfärger och då kan man gissa att det blev mycket färggranna blommor. En kanin i en bur var också gäst vid trädgårdsdagen. Inne i hembygdsgården fanns kaffeservering och korv att köpa. Södermanlands hembygdsförbundet hade årsmöte samma dag på Stjärnholms stiftsgård. Till årsmötet var särskilt fem hedersgäster bjudna. Det var de som skulle tilldelas hembygdsförbundets hedersplakett. Kurt Nordkvist från Österåker var en av de fem. Kurt har genom åren, förutom mycket annat, arbetat särskilt med föreningens fina fotoarkiv. Över 3000 kort finns i samlingarna och dessa visas varje år i samband med öppet hus. Kurt Nordkvist är väl värd den hedersamma utmärkelsen. |
|
|
|
|
|
18 april Vinskribent på hembygdsträff. |
 |
|
|
|
|
13 mars Årsmöte i Österåkers hembygdsförening. Nästan exakt 40 personer kom till hembygdsföreningens årsmöte i församlingshemmet. Punkt efter punkt klubbades igenom i rask takt. Verksamheten förra året drog många besökare. Bokslutet visade bra överskott efter en fin donation. Vad gäller personvalen hälsades Barbro Jordell som ny i styrelsen och Ing-Mari Frössevi till redaktionskommitten. De avgående, Gunnel Pettersson respektive Ola Malmkvist, som avbett omval, avtackades för trogen tjänst och lovade i sin tur att hjälpa till även i fortsättningen. I styrelsen finns följande personer: Per Carlstedt, Per-Arne Hellström, Pia Hellström, Barbro Jordell, Ola Malmkvist, Kurt Nordkvist, Suzanne Smeding, Arne Westberg och Peter Vogt. Övriga medhjälpare i de olika funktionerna omvaldes. Vid övriga frågor överlämnades en fin handmålad tavla på torpet Överhultstugan, som revs någon gång under kriget. En fin present som passar bra i våran pågående torpinventering. Så dags var alla kaffesugna och det passade precis eftersom borden stod uppdukade. Kvällens hedersgäst, Ulf Hellberg, stod för underhållningen, och då är det dragspel som gäller. Ulf berättade, sjöng och spelade önskelåtar. Han har också skrivit ett 70-tal musikstycken, bland annat till "Livet på landet" som också gick som teater här för ett antal år sedan. En som hjälper till med mycket här i Österåker är Tore Karlsson. Nu hjälpte han till med att framföra en tungvrickande tungstäpp bland annat. Ja, ni skulle ha varit med så hade ni sett hur trevligt det var.
|
 |
|
|
|
|
6 jan Julfest i Österåker. Hembygdsföreningen och församlingen bjöd in alla barn, stora som små, till julfest på trettondagen. Samlingen var först i kyrkan och därefter fortsatte det i skolans gymnastiksal. Cirka 60 personer hade hörsammat inbjudan. Fyra musikanter på fiol och dragspel spelade strax upp de välkända danslåtarna och dansen runt granen kom igång. Där fanns små grodor som skuttade runt och som några melodier senare började skära havre. Under tiden bars det in saft och kaffe, skivor, kakor samt tårtor i stora lass. Små grodor kräva nämligen saft och tårta. Just som tårtan var uppäten, lottvinsterna utdelade och en långdans avslutad kom det in en tomte och började dela ut godispåsar till höger och vänster. Det är nämligen så att tomten brukar göra ett återbesök i österåkersbygd och det gör han samma dag när julfesten äger rum. Alla blev glada, barnen handtackade tomten och så önskade vi honom tillbaka nästa år. Tack alla som hjälpte till, planerade, fixade fika, spelade, tomtade och framför allt ni som kom och julfestade. |
 |
|
Referat från några av våra programpunkter 2008
|
|
20 sept Byvandring i Ättersta. Från Betlehem till körkgårn kanske man kan kalla den byvandring som Österåkers hembygdsförening ordnade på lördagen. Nu började det visserligen vid hembygdsgården, som ligger en bit in på den slingrande vägen genom Ättersta. Men alla hus och gårdar omnämndes. Mellan 80 och 90 personer kom för att lära känna byn och få lite historia om människor och gårdar. Flickorna i köket sattes på ett hårt prov. Körkgårn kallas sedan gammalt området vid fyrvägskorsningen i västra delen av Ättersta. Där låg troligen ett gravfält från järnåldern. Gårdarna skiftades 1838. De låg så tätt i bykärnan att mellan två gårdar fick lotten fälla avgörandet vilken som skulle flytta ut. Fyra gårdar flyttade ut och fyra blev kvar i byn. Under vandringen användes avsiktligt de namn som gällde för cirka 100 år sedan. Det var alltså södergårdarna Carl-Ivars, Tomstu, Ingras och Annersa som blev kvar i byn och där ligger de än i dag. Tre Mattsagårdar och Snickars fick flytta. Norr- och mellangården låg sedan århundraden under Forsby och brukades av arrendatorer och berördes inte av laga skiftet. Gårdarna Kroka och Ollas kom till på 1840-talet, alltså efter skiftet. En hel del människor som levt och bott i byn omnämndes. Ättersta-Gustav som skrev dikter, Ekeby-Olle som varit och grävt på Panamakanalen och kom hem enarmad. Skutt-Kalle vid Skommartorp som spelade på en krigsbytesfiol från Polen. Vid Rosenborg bodde Krusbärs-Erik liksom, vid senare tid, skådespelaren Olof Widgren. Till Widgren kom ibland dotterdottern Helena Bergström och hälsade på. Vid Tomstu bodde Carl Carlsson, som skrev dagbok mellan 1809 och 1858 och vid Ingra bodde Ingra-far, som kunde många berättelser om gamla tider. Oppe vid Björktorp, som var vandringens vändpunkt, bjöd värdparet på päron och så berättades om bröderna Söderbäck som bodde i Skräddarbo. Stugan är borta sedan 1930-talet men historierna om de orginella bröderna Konrad, August och Johan Söderbäck lever kvar i Österåker.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
16 aug Besök på lantgård i Säby, Österåker. Kön av bilar, cyklar och gående slingrade sig mot Nilsagården i Säby på lördagen. Österåkers hembygdsförening gästade Sören och Ragnhild Larsson, för att se olika göromål på en lantgård, både nutida och gamla hantverk. Över 70 besökare, många barn och ungdomar ville se hur man vallar får med hjälp av hund, hur man klipper får och hur man kärnar smör. Ragnhild styrde sina vallhundar med små rop och visslingar. Fantastiskt att se hur blixtsnabbt hunden fattade de olika kommandona som höger, vänster, ligg, med mera. Fåren drevs mot den lilla inhägnaden som hon byggt upp för uppvisningen. Inne i ladugården höll Torbjörn Larsson från Baggetorp till. Han driver lantbrukstjänst vars specialitet är fårklippning. Varje får klipps en eller två gånger om året och klippningen tar cirka en minut per får. Samtidigt som det måste kännas skönt att bli av med den långa ullen verkar det som vissa baggar skäms den första tiden efter klippningen, berättade Torbjörn. De är väl fåfänga, precis som vi kantänka. Hur många har sett hur man kärnar smör? Jo, alla de som nu besökte Säby, eftersom där stod Per och Sara-Greta Carlstedt och vevade, ältade, saltade och stod i. Smöret fick den äkta gula färgen och smakade himmelskt gott. Med gott smör på mackan var det tänkt att vi som avslutning på dagen skulle avnjuta kaffekorgen som var och en hade med sig. Då drog regnet in från Öljaren. Men vad gör lite regn när uppvisningen med hundarna, fåren och smöret var dessto mer uppskattat.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
16 juli Under eftermiddagen visade vi i hembygdsföreningen
Sandbäcksmotorn och Alltså en heldag med Österåkers hembygdsförening.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
12-13 juli Vi hade vårt årliga "öppet hus" nu i helgen. Under de två dagarna kom cirka 200 personer, en del ganska långväga ifrån. Många söker sina rötter i österåkersmyllan, kanske träffar någon gammal bekant. På borden ligger över 3000 foton med anknytning till bygden. Där kan man kanske hitta anhöriga som bott här för över 100 år sedan. De äldsta korten är från slutet av 1800-talet. Man riktigt ser hur lyckliga de blir som hittar igen sina anfäder. Så kan man få släktforskarhjälp ur kyrkoarkivet i form av mikrokort. Torpinventeringen är omfattande och arbetet fortsätter. Lars Persson var på plats med sina tio pärmar idel Torps rote-historia. Många besökare tittar på de saker som finns i hembygdsgården och mellan varven sätter man sig ned vid kaffeborden och smälter sina intryck. Lotter och en tipspromenad där man skulle gissa på gamla handelsbodar fanns också för de hågade liksom hela föreningens försäljningsbord med årsskrifter, tavlor, vykort med mera. Och vädret var det heller inget fel på.
|
|
|
|
|
|
14 juni Första stoppet var gamla Risinge kyrka, strax utanför Finspång. En kyrka med orörda 1400-talsmålningar i taket. Per Hörberg, konstnären som målat 87 altartavlor, är begravd där. Guiden berättade om kyrkan och pekade särskilt på några takmålningar som hon beskrev. Vid Risinge tog vi också morgonfikat. Färden fortsatte mot Linköping och flygvapenmuseet. Ett hundratal fint renoverade maskiner från 1912 till det allra senaste, JAS 39 Gripen, kunde beskådas. Där fick vi höra många historier om de olika flygplanen från de engagerade guiderna. I gamla Linköping på värdshuset åt vi lunchen. Nästa stopp var Sandviken i Kolmården där eftermiddagskaffet intogs. Strax intill ligger hantverksbyn där man kunde inhandla alla möjliga konstverk. Om Nunnebanan varit i drift kunde vi åkt på denna järnväg från 1899 till nästa anhalt som var Stavsjö bruk. Vi fick besöka både den nuvarande arbetsplatsen liksom museet, där Lennart Fredriksson var en av guiderna som levandegjorde historien om det gamla bruket från 1666. Under resan fick vi också korta berättelser om några platser vi passerade. Bussen var fullsatt och vad som sades var resan till allas belåtenhet.
|
|
|
|
|
|
8 juni Österåkers hembygdsförening äger en äkta småskola vars ursprung härstammar från 1850-talet. 1953 hölls där de sista lektionerna och ungefär så står skolan idag, alltså ett skolmuseum. På övervåningen bodde lärarinnorna, den sista mellan 1914 och 1925 var Maja Olsson. Varje år öppnar vi dörrarna och bjuder in besökare i samband med en gudstjänst som Österåkers församling håller i. Många som besöker Tallsätter kan peka ut vilken bänk de satt i när de gick i skolan, någon har till och med visat ett litet oskyldigt klotter som gjordes för så där 60 år sedan. Nu i det varma vädret satt vi, drygt 30 personer, utomhus. Göran Hallberg predikade om den förlorade sonen, vilket passade bra eftersom elva personer strax gav sig ut på en pilgrimsvandring. Alla kom lyckligt fram till målet, så ingen blev förlorad på vägen. Vi andra som ansåg en kaffekopp vara lika nyttigt som en 12 kilometers vandring sträckte ut oss i gräset och tog en påtår.
|
|
|
|
|
|
25 maj Österåkers hembygdsförening och församling höll sin traditionella gökotta på söndagsmorgonen. Solen sken mellan tallarna på berghällen inte långt från Baralund och ganska nära Österåkers högsta punkt på 88 meter. Tjugotvå personer hade sökt sig till friden och lugnet i ottan. Kyrkoherde Mattias Algotson höll predikan och spelade gitarr till sångerna. Därefter berättade hembygdsföreningen om affären vid Baralund. 1862 byggdes Baralund som från början skulle heta Lund. Ska det heta bara Lund, frågade kyrkoherden Thavenius. -Ja, det ska heta bara Lund, svarade ägaren Lars Erik Ört. Så blev det alltså, Baralund. Under en tid var där också mejeri. En annan affär fanns en tid också vid Nerstu i Västtorp. All sång och information gör ju folk kaffesugna. Termosarna plockades fram och visst smakade det extra gott denna underbara morgon. Hur var det med göken då? Den hördes både före och efter, men just under gökottan blev den väl så förvånad att vi stört hans revir, att göken satt tyst och bara lyssnade.
|
|
|
|
|
|
17 maj Morgonen började med duggregn och gråmulet väder. På eftermiddagen kom det ett par kraftiga regnskurar. Inne i hembygdsgården sprakade och värmde dock kaminen skönt vartefter besökare kom in för att äta korv och dricka kaffe. Trots vädret kom det ganska bra med folk som handlade blommor, köpte lotter och pratade över en kaffekopp. En tipspromenad hade Per Carlstedt ordnat med småkluriga frågor. Vinsterna delas ut under kulturkvällen den 16/7. Mellan regnskurarna kunde man lära sig odla i sandbädd och bygga olika arrangemang av salix. Att trädgårdsdagen ger ett tillskott i hembygdsföreningens kassa kan vi tacka alla de som ställer upp och arbetar ideellt. Det är en hel del att både förbereda och ställa iordning efteråt. Så än en gång, tack alla ni vid blommorna och i köket och inte minst alla ni som trotsade vädret och kom för att handla.
|
|
|
|
|
|
23 april Hembygdsträff i Österåker. Församlingshemmet fylldes till sista plats när hembygdsföreningen informerade om gårdar och torp samt olika levnadsöden på onsdagskvällen. 72 personer ville höra historierna där tyngdpunkten under första delen på kvällen var Västtorp. Gårdarna där heter Kammars, Higgers, Storstu och Nerstu. Lars Persson har kartlagt alla gårdar i Torps rote, som Västtorp tillhör, i minsta detalj. På varje gård, eller torp, finns anteckningar om boende från år 1791 fram till 1930, eller om gården är nyare från byggåret till 1930. Dessutom finns bilder, kartor och i många fall köpekontrakt också med från respektive gård. Ett otroligt arbete som omfattar tio pärmar med drygt 3000 A4 sidor. Allt finns ju också på data förstås. När Västtorpsbiten var klar överlämnades hembygdsförbundets hedersnål till Lars Persson, Nerstu i Västtorp som en erkänsla för hans arbete. Hela Österåkers socken är för övrigt kartlagd med husförhörslängder, eller församlingsböcker som det heter efter år 1900, från 1791 fram till 1930. De andra delarna av Österåker har Arne Westberg arbetat med, och några exempel visades. Med alla gårdar och torp avskrivna ur husförhörslängderna samt olika människoöden belysta i en pågående studiecirkel om gravar och kyrkogården, törs vi nog lova att Österåkers socken är väldigt väl dokumenterat. Kvällens program var upplagt i form av ett bildspel och som avslutning spelade Bror Celing, på sitt munspel Bettan, en melodi som lämpligt nog Thor Zetterberg en gång satt ny text till. På så vis kunde vi sjunga om när häggen blommar på den välkända melodin "Drömmen om Elin". Därefter blev det kaffe och kökspersonalen fick en extra hård kväll eftersom besökarna glädjande nog var lite fler än beräknat.
|
|
|
|
|
|
14 mars Årsmöte i Österåkers hembygdsförening. Nästan 40 personer kom då hembygdsföreningen höll sitt årsmöte i församlingshemmet. Dagordningen löpte enligt väl förberedda förslag. En medlem i styrelsen och en i kaffekommittén avtackades eftersom de avböjt omval och istället invaldes två nya, och av detta förstår man att de flesta av den 27 personer starka styrkan som har ett eller annat uppdrag valt att omväljas. Efter knappt en halvtimma kunde kvällens ordförande slå klubban i bordet och in på scenen klev fyra musikanter med verklig spelglädje. K.Å.R.G., som de kallar sig, står för förnamnen, Kurt, Åke, Roger och Gunnar. De spelar piano, dragspel, trummor, gitarr och mandolin. Mycket av det de spelar kaller de gladjazz, men även tango, valser, ja, alla gamla goda låtar som de allra flesta känner igen. Lagom till deras sista låt för kvällen sög kaffetarmen som värst på åhörarna och eftersom kaffe och bröd var uppdukat var det bara att hugga in. Ordföranden informerade om sommarens planerade program, med mycket aktiviteter som vanligt. I programmet ingår information om Österåkers gårdar och torp, liksom sommarens resa till flygvapenmuseet och gamla Linköping och en byvandring i Ättersta med mera. Kvällen avslutades med att vinsterna från kvällens lotteri fördelades.
|
|
|
|
|
